Sen började arbetslivet

Skolan slutade utan någon som helst saknad från min sida.
Och den slutade rätt hyfsat också.
Med mig hem från skolavslutningen hade jag en gitarr och ett betyg.
I betyget fanns 8 Ab, 9 Ba och av dessa var några förvärvade i tidigare klasser och bara medflyttade, ett  litet a rundade av det hela. Mitt B i musik hade ändrats till ett a.
Det hade inget med den gitarr jag bar hem att göra.

Under 1 ½ år hade jag i slöjden byggt en gitarr och här pratar vi inte om plywood utan riktig orkestergitarr. Lock av gran och botten av lönn, hals i något mörkt trä som jag inte minns vad det var. Sargen i 4 lager fanér och det yttersta av mahogny.
Något i den här stilen:
http://www.brinksmusik.com/Bilder%20ElGit/H%C3%B6fner/hnp-n-New-President.gif

Utan en mycket duktig lärare hade det såklart inte gått men allt arbete gjorde jag själv efter anvisning.

Den sommaren var den sista i frihet för när hösten kom skulle jag börja på ett trist kapitel i livet.
Helsingborgs Varfs Aktiebolag hette det lilla varvet i staden. Största dockan tog fartyg på ungefär 15.000 ton vilket inte är stort med dagen mått mätt.
Nerslitet och omodernt, trist och tråkigt.
Men man hade en lärlingsskola och pappa Gustav fixade i all välmening så att jag kom in, betygen räckte och blev över.
Här skulle jag då utbildas till Skeppsbyggare påstods det alltså blev jag skeppsbyggarlärling.
Lönen minns jag inte men med den tidens mått var den inte usel men inte heller bra.
Att varje fredag middag få ställa sig i kö för att få ett litet brunt kuvert med pengar i var en upplevelse i sig.

Nu skulle man då 6 dagar i veckan varva skolbänken med att klippa plåt, hantera en skärbrännare, lära sig elsvetsa och en hel massa andra mystiska kunskaper.

Jag skall försöka ge dig en bild av hur jäkligt livet kan vara.
Tänk dig att det är tio grader kallt och snålblåst, du står på nedersta däcket på en gammal skitig båt. Nedanför dig finns ett hål som med visst besvär går att krypa ner i.
Väl nere i hålet befinner du dig i ett utrymme som innehållit tjockolja och nu är nödtorftigt rengjort.
Du kryper fram fem meter i ett utrymme som är sådär ungefär 70 cm högt och 90 cm brett.
Det är kolmörkt och det enda du ser är lite dagsljus som kommer in genom en mängd hål som är ca 2 cm stora och sitter i dubbla rader överallt.
Du har ett enda verktyg med dig och det är en tång som är en knapp meter lång.
Du skymtar en annan "gubbe" en bit ifrån dig.

Innan du kröp ner i hålet så såg du en tredje "gubbe" som stod på däcket. Han hade framför sig en ässja full med stenkol som var vitglödande. På en ställning i ässjan fanns en ställning som på toppen hade ett stort antal hål och i varje hål fanns det vitglödgade nitar.
Väl framme vid arbetsplatsen gällde det att hörselskydden på men sådans fanns inte. I stället fanns det något som kallades glasdun och detta stopade man öronen fulla av, helst in i hjärnan.

Då börjar vi arbetet.
Det small till som av en kulspruta i plåten och ögonblicket efter kommer en glödande nit farande från hålet rakt mot dig. Nu gäller det att mota niten med tången, få tag i den och stoppa in den i rätt hål efter ett särskilt mönster. Gubbe två tar en stor fyrkantig järnklump och handtag. Sätter klumpen mot niten och hänger sig på hela alltet.
Gubbe 4 som befinner sig på andra sidan plåten och alltså är osynlig för oss sätter en luftdriven nithammare mot nitänden och formar den på en minut till en prydlig liten kulle ungefär som skallen på en skruv.

Efter en timme eller så så har alla de glödande nitarna som kastas mot dig fått oljan att börja ryka så luften börjar bli lite tung att andas, det svider i ögonen också.
Om koncentrationen sviker och en nit hamnar i fel hål så skjuter gubben på utsidan upp den i taket med hjälp av nithammaren och var den då hamnar struntar han i, ackordet måste gå ihop sig.
I en resonanslåda av megastorlek, med en nithammare som helst inte skall vara tyst, i röken, med risk för att bli skjuten av en glödande nit på en tre fyra hekto skrapar man ihop till lönen.

Nåja, jag kan svetsa, jag kan hantera en skärbrännare och kröka en plåt.
Jag kan läsa en ritning och jag kanske till och med kan göra en snygg plåtkon med hjälp av passare och linjal.
Min höjdrädsla försvann i utsiktskorgen i masten på en valfångare och jag fick en del riktiga kompisar, bland annat en som skulle följa mig på vägen in i musiken och i min karriär i Hemvärnet.

Det finns en rätt omfattande dokumentation över varvets verksamhet men den är så klart från den vackra sidan. Men är du nyfiken så

http://www.sundsutsikt.se/hva.html