måndag 31 oktober 2011

Så här började det.

Låt mig förts av allt klarlägga en sak, jag och kronoligi bor inte på samma planet.
Jag vet när jag är född och jag vet dagens datum men mer än så är det inte.
När bodde jag här och där, när jobbade jag med det och det är för mig en gåta utan svar. Jag måste räkna på fingrarna, söka i dokument och rannsaka mig.

1945 den 18:e juni föddes jag och det lär ha varit en svår historia.
Efter vad jag erfarit var förlossningen så besvärlig att mitt fortsatt liv ifrågasattes.
Då jag tagit mig igenom de första dygnen skall en läkare av högre dignitet sagt att den här pojken kommer att klara sig bra i livet och klara alla svårigheter i framtiden.
Så här långt har denna siare haft rätt.

Jag minns av förklarliga skäl inte särskilt mycket av mina första år men skall försöka ge en bild av mina första år.

Jag minns fastigheten vi bodde i ganska väl. Ett tegelhus mitt inne i centrala Hälsingborg, högt i tak och två rum och kokvrå med en stor hall och ett stort badrum.
Kungsgatan 16 var adressen och idag tillhör huset antagligen de mest lyxiga boende man kan tänka sig. Ägaren på den tiden hette Einar Ekstedt och honom återkommer jag till.
Mitt i centrala Hälsingborg, ett kvarter med butiker och företag i redan på den tiden.
I huset jag bodde fanns Hälsinborgs Auktionskammare på nedre botten, en reklamfirma, en skrivfirma. I kvarteret fanns en antikaffär, en krog, en bilfirma och en speceriaffär och en grönsaksgrossist och mer därtill.

Huset låg sådär 50 meter från järnvägen och 300 meter från Norra hamnen som på den tiden var en viktig plats för fartyg från hela världen.

Mina grannar var av skiftande slag, när man kom upp för trappan till första våningen där vi bodde hade vi till höger bredvid oss "tant Helga". Tant Helga arbetade på teatern med vad är för mig okänt. Tant Helga var en snäll tant som av och till umgicks med mina föräldrar.
Jag kommer i fortsättningen att kalla min hulda moder för MR (mamma Ruth) och min kära fader för PG (pappa Gustav) bara för enkelhetens skull.
Jag kan minnas att PG och MR spelade Chinashack under ändlösa timmar men detta är säkert mycket senare än mina första år.

Till vänster bodde ett par som förbryllat mig.
Mannen lär ha varit en av traktens mest välbetällda bönder. Det fanns uppstoppade hundar och annat uppstoppat  i lägenheten.
Båda var mycket vänliga och gjorde inte mycket väsen av sig.
Kvinnan i lägenheten var inte hans fru utan kallades hushållerska.

Ovanför oss bodde en familj där mannen var Assesor vilket tydligen var väldigt fint.
Jag tror titeln hade något med domstolar att göra.
Deras dotter och jag var ungefär i samm ålder och kom oftast bra överens.
För övrigt har jag vaga minnen av grannarna.

Kvarteret hade en märklig konstruktion. Vi hade ingen innegård utan en gård som låg ovanför Auktionkammaren en halv våning ovanför vår lägenhet.
På gården fanns det små "hus" av glas som hade fönster som gick att öppna. Öppnade man förnsterna så fanns det ett golv som liknade spröjsade fönster i kollosalformat. Man kunde se rakt ner i Auktionskammaren.
Mina minnen är nu från en tid långt efter mina första år i livet.
Jag har egentligen inget minne förrän detta inträffade.

Min broder Johnys dopfoto och jag är fyra år. Brodern är född 1949 aaltså måste jag var fyra år.
Lägg märke till att jag är blond för att inte säga linhårig och senare i livet blev jag ganska mörk.

Mina minnen från mina första år är fragmentariska och jag vet inte hur mycket som är egna minnen och vad som är återberättat.
Jag har inga onda minnen från mina första år och inga trauman att återberätta.

Jag var barn till en pappa som vuxit upp i ett strängt religiöst hem och revolterat, en moder som vuxit upp i ett lantbrukarhem.
Ett typiskt arbetarhem utan god ekonomi men utan fattigdom som jag upplevt det.


Mitt namn, Björn Gustav Tommy kom väl sig av att Björn var min moders önskemål, Gustav min farmors krav och Tommy kom sig av den tid jag föddes i. Tommy hade befriat hela Europa.

Min blogglayout kan du se som en symbol för alla de böcker jag läst genom livet.
Det måste vara tusentals och det kommer att visa sig om du orkar fortsätta läsa.
Det återstår många kapitel. 

lördag 29 oktober 2011

Jag börjar bli gammal, eller...

Efter mycket funderande och stor vånda har jag beslutat att ägna mig åt utvikning.
Jag tänker vika ut mig i hela min nakenhet och ynklighet.
Tro då inte för ett ögonblick att du kommer att få se mig naken rent fysiskt.
Eller kanske får du det vid närmare eftertanke.
Jag kommer här att skriva mina memoarer som jag minns det.
Jag kommer inte att ljuga men inte heller att skriva om den absoluta sanningen eftersom den inte finns.

Jag vill försöka ge dig en bild av mitt liv som så här långt varit 66 år av fantastiska upplevelser, ett rikare liv än de flesta haft enligt min mening.
Sorger, lycka, motgång och framgång kommer jag att skriva om.
Du kommer att få läsa om min barndoms fragmentariska minnen, mitt första intåg i arbetslivet.
Mitt liv som fotograf och mina mer eller mindre framgångsrika skolor och utbildningar.
Min släkt kommet att hängas ut och beskrivas.
Mina fruntimmersaffärer (nåja) kommer att att skrivas om.
Mina relationer kommer att få sin genomgång.

Givetvis kommer jag att skriva om mina anställningar och här kommer en del arbetsgivare att få skämmas, och kanske jag också.
Det här kommer att ta tid, att rota i minnen är ett trauma. Det ger anledning att tänka, tänka och minnas. Sortera och begripa, söka och förmedla.

Begär inte att jag skriver sanningsenligt, bara efter bästa förstånd och minne.
Trampade tår kommer det att finns gott om.

Här har du mitt liv!