torsdag 3 november 2011

Så tar jag lite om livet i skolan.

Jodå jag har gått i skolan, i folkskolan till och med.
Jag antogs som skolmogen i statens folkskola vid sju års ålder och placerades på Slottsvångsskolan.
Min första lärare hette Nellrup i efternamn och var en äldre (medelålders?) lärarinna av allra bästa sort. Hon lärde mig läsa bättre än jag kunde även om jag behärskade bokstäverna ganska bra innan skolan, hon lärde mig skillnaden på plus och minus och även pluttifikationstabellen. Nu finns ju som bekant bara två räknesätt de båda andra är variationer på ett tema.
Min skoltid har inte satt några större minne i min hjärna och det tror jag beror på min rika fritid.
Jag blir faktiskt lite ställd när jag försöker dra mig till minnes de första åren men en del spår finns.


Sång och musik hette ett ämne och jag blir lite putt när jag minns att jag fick B i ämnet de första åren. Jag undrar också över betyget i Gymnastik och lek och idrott som jag tror var Ba.
Vill du veta skälet till mina funderingar får du allt läsa vidare.
Jag kan avslöja så mycket att jag stått på mer än en scen, blivit världsmästare och nästan blekingemästare, seglat under många år med framgång och vunnit många tävlingar i en annan sport.

Så småningom lämnade jag småskolan och klättrade upp mot skolslut utan att sitta kvar.
Mina betyg blev allt bättre och så kom frågan om att gå på läroverk och bli student.
Men här tog det stopp.
Min lärare som hette Allan Högmo besökte hemmet vid flera tillfällen för att försöka övertala mig och mina föräldrar om att jag skulle söka till läroverket. Mina betyg räckte mer än väl men det gick inte, jag ville inte.
Fråga mig inte varför idag, jag vet inte.
Enligt lärarens utsago hade jag för lätt för mig, jag läste sällan läxor men klarade mig bra ändå på prov och läxförhör.
Allan Högmo var en god lärare men på en punkt hade han i backspegeln fel. Hans åsikt att jag hade svårt för matematik skulle senare i livet visa sig helt fel, det var nog så att han var en dålig lärare i det ämnet.

Vad jag för övrigt minns i skollivet kräver ett nytt kapitel och det får bli nästa inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar