I denna saluhall fanns det slaktare och ostaffär, nybakat bröd och en prima fiskaffär.
Märkligt nog ser jag den framför mig än idag. Jag ser också de båda slaktarnas bodar, en sålde delar av grisar och kossor och säkert också äkta oxe. Den andra sålde hästkött.
Jag funderar ibland över varför det inte finns hästkött att köpa i Sverige, på kontinenten är det inte alls ovanligt.
Om man går Kungsgatan åt andra hållet så kom man till en biograf som hette Capitol.
Denna utmärkta biograf hade varje söndag matinéföreställningar.
Där bjöds på både indianer och kobojs som det hette då. Barnen från Frostmofjället och annat mer uppbyggligt visades också.
På något sätt fattade "biljettanten" tycke för mig och jag fick slinka in utan biljett precis när filmen började. Jag har alltså sett massor av filmer redan som liten och det kompenserar jag idag genom att aldrig gå på bio (nästan).
Fanns det lekkamrater då? Jo men som jag minns det hade dessa en konstig sammansättning.
I huset fanns det bara flickor i min ålder, i huset bredvid fanns det en kille som jag glömt namnet på och som var några år äldre än mig. Runt hörnet fanns det en kille till och han var mycket äldre.
På vår gård som alltså låg en och en halv våning över mark fanns inte ett smack att leka med men lekte gjorde vi. Fråga mig inte vad lekarna bestod i för det är blankt i huvudet.
På gården bredvid spelades det fotboll av hjärtans lust men om vi försökte göra det på vår egen gård så kom Ekstedt med en rasande fart, ja det vill säga om han var nykter och det inträffade sällan, men han var inte att leka med vid de enstaka stunder han var nykter.
Jag har vid många tilfällen fått följa med PG ner i källaren för att fylla på kol i pannan.
Kalla element och slut på varmvattnet innebar att Ekstedt "var på fyllan".
Eftersom PG hade legat till sjöss på stor krigarbåt och var utbildad på att bland annat skyffla kol och sköta jättestora pannor så gav alla hyresgästerna honom uppdraget att fyra på när det blev kyligt.
Andra lekplatser jag hade var kanske inte tillkomna som lekplatser men jag var välkommen på allihop.
Reklambyrån som låg i huset besökte jag nästan dagligen och ibland fick jag också lite arbete att sköta. Det kunde vara att stapla kartong, tvätta penslar eller sopa golvet.
Här lärde jag mig i mycket unga år hur man screentrycker.
Jag fick öva på att texta snyggt och lärde mig på så sätt bokstäverna bara genom att härma.
Hos grönsaksgrossisten Tunagården gick jag som barn i huset.
På den stora breda och ganska branta nerfarten åkte man med full last av tomater på en kärra i hiskelig fart ner på det stora lagret. Missade man att bromsa slutade resan i två ton morötter med blasten kvar. Fanns det inga morötter så kanske det var äpplen och i värsta fall väggen.
Tänk dig tonvis med tomater, alldeles röda staplade låda upp och låda ner.
Vuxna människor som aldrig sa " du får inte ta" utan i stället frågade "har du ätit någon tomat idag", "ta dej en morot det är nyttigt", "smaka på äpplena där borta".
Inte mycket till lekplatser tycker du kanske, betänk då att leka och lära är en gedigen kombination.
Men visst fanns det mer av lek än så, det gjordes utflykter ganska ofta. Per buss, spårvagn eller cykel.
Ett populärt mål vår och sommar var Pålsjöskog.
http://www.helsingborg.se/Medborgare/Uppleva-och-gora/Friluftsliv-och-motion/Naturomraden/palsjo-skog/
Jag har besökt området för en del år sedan igen och det var inte sig likt, den gamla kvarnen ligger kvar med damm och alla fåglarna i.
Mer välgödda fåglar finns nog inte i riket för har du inte med dig en påse med bröd till dem så garanterar jag att de blir skitsura på dig.
Skogen var förr full av tama Ekorrar. Att sitta ner på serveringen och fika innebar att du hade minst fyra fem Ekorrar på bordet. Min bulle gick oftast åt utan att jag fick en enda tugga av den
till moderns förtrytelse.
Vad hon heter? Inte en susning, men vi kom väldigt bra överens.
Asessorns dotter som hette Margareta var ibland elak mot "min tjej" och då gick den lilla knatten till höger till attack. Oftast verbalt men ibland också handgripligt.
Vid ett tillfälle gick jag nog lite hårt åt henne för då knuffade hon mig ner för trappan till vår gård.
Jag föll handlöst ner för trappan som var gjord av plåt.
Resultatet blev ett besök hos vår "Doktor Olsson" som fick sy några stygn i bakhuvudet.
Jag tillråddes också att ta det lungt eftersom jag troligen fått en hjärnskapning.
Det blev ett redigt liv i trappan efter det. Men några dagar senare lekte vi alla som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar