Lediga!

För att komplettera mitt förra inlägg som kunde ge intrycket av att jag mest låg på en skjutbana så skulle det kanske funnits med lite om mina kurser på HvSS, Hemvärnets Stridsskola i Vällinge. Jag borde kanske också haft med lite om de läger och övningar jag fanns med på och kanske jag borde skrivit någon rad om mina befordringar men, men jag glömmer och stuvar undan.

Nå¨så var då dagen kommen då jag skulle bege mig till Hässleholm för att utbildas i en stridsvagn, närmare bestämt Strv 74.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_74

Jag var uttagen till underbefälsutbildning trots tjat vid mönstringen om officersutbildning, trots tjat vid ankomsten till regementet om officersbanan.
Vi var ett tjugotal som ryckte in 14 dagar innnan övriga.
Vi fick prova våra uniformer som alla var nya, permissionsuniformen skulle sitta perfekt och därför fick en skräddare ändra och fixa.
I Hässleholm fanns det ett regemente till, Trängregementet T4 därför var det mycket viktigt att till permissionsuniformen bars det basker, ingen jäkla båtmössa.

Ett minne, bland många, som fastnat är när vi andra veckan skulle få våra befattningar i vagnen.
En besättning bestod av förare, skytt, laddare och vagnchef. Vagnchefen var alltid ett högre befäl, alltså en "anställd". Det kunde vara en plutonchef eller en kompanichef mm.

För att ta ut förare fick vi köra vagnar där man monterat av tornet, det fanns alltså bara ett stort hål mitt i vagnen. Detta sänkte tyngdpunkten och minskade risken för att välta.
Jag påstår utan vidare att värre körning finns inte.
Det var backe upp och backe ner. Bokstavligen över stock och sten och genom vattensamlingar som gick över bandaggregaten (kallas ibland larvfötter).
Vagnen vägde 26 ton låt mig gissa 18 utan torn, topphastighet på väg 45 km/tim.
Jag vågar tro att vi körde i 40 km i snitt.
Förare skulle jag inte bli det förstod jag.

Min lott blev laddare och det var en märklig lott.
Laddaren var även signalist och sjukvårdare och detta innebar att jag fick en rätt gedigen sjukvårdsutbildning.
Signalistutbildningen innebar mest att försöka få kontakt med andra vagnar och högste chefen.
Radion var rätt usel och det behövdes både tur och lite våld för  att det skulle fungera.

Jag måste ändå säga att jag trivdes bra under hela tiden på Skånska Dragonregementet.
Jag blev på kompaniet vald till något slags fack och skulle företräda övriga blivande soldater.
Jag gick i vanlig ordning mina egna vägar och kom ihop mig med en fänrik som ärligt talat trodde han var general.
Det gick så långt att jag begärde företräde hos Regementschefen men han avvisade mig och ansåg att kompanichefen skulle lösa problemet.
Efter ett längre samtal med vår snälla kompanichef så löste sig en del av galenskaperna.

Så skulle vi då till skjutbanan för att lära oss att använda vårt personliga vapen.
Vi blev tilldelade en karbin som hette modell 41. Detta var helt enkelt en avkapad version av mitt kära gevär modell 96, alltså kortare pipa.
Jag minns som igår mitt första resultat. En skjutning på 100 meter.
Vid en kurs hade jag fått skjuta med prickskyttegevär. Kikarsikte, stöd och 600 meter.
10 skott som inte gick att tolka för allt var ett enda hål, ett snitt på 200 meter på 94 och nu sköt jag 75.
Tavlan såg ut som jag skjutit med hagelgevär.
Skljutledarens kommentar till mig var, "det gäller att hålla i bössan".

Jaha, hålla i bössan.
Nästa serie minns jag inte lika bra som den första men den blev vare sig bättre eller sämre snarare tvärtom.

När skjutningen var över skulle det bli vapenvård. Jag rev i vanlig ordning ner hela vapnet i molekyler som jag gjorde med min gamla kära nittisexa.
Jag fick då en utskällning för att jag tagit isär ett vapen som jag aldrig kunde sätta ihop igen.
Jag blev förbannad och satte ihop vapnet på 60 sekunder och tog med bössan till vapenstället och gick till logementet.
Efter en kvart kom befälet och kommenderade ut mig i korridoren.
"Alm, man lämnar inte vapenvåden som du gjorde, var är ditt vapen"
Mitt svar blev "i vapenstället".
"Hämta det".
????? "har du skjutit förr".
"Ja, tusen och åter tusen skott"
"Var då?"
"I Hemvärnet".
----------------

Och  nu får det bli en fortsättning