Tiden i plastvärlden var på många sätt fantastisk. Hela tiden nya utmaningar, hela tiden lära nytt.
På slutet kom det lite elektronik i maskinerna och då kom en del av mina gamla kunskaper till nytta. Att kunna styra dessa rätt komplicerade maskiner utan en massa relä och strömställare som ofta bråkade ökade. Digitalt var ett lyft och ökade precisionen betydligt.
Jag vågar påstå att området formsprutning då krävde lite fingertoppskänsla och stor kunskap om plasten.
Ta den vanliga plasten Nylon som används mycket i konstruktioner.
Den finns i minst fem olika varianter och vi använde tre av dessa i så olika produkter som kugghjul, kåpor, ridspö och köksfläktar mm.
Varje variant kan också fyllas med glas, antingen som fiber eller kulor kulorna kan till och med vara ihåliga och heter då ballonger.
Nylon är egentligen ett varumärke, plasten heter Polyamid och finns i många varumärken.
Alla dessa varianter kräver olika värme och olika tryck vid insprutningen.
Märkligt nog fanns det ingen bruksanvisning för dessa olika plaster.
Varje produkt hade en liten anvisning om temperatur, tryck och kylning byggd på erfarenhet,men mycket av maskinernas inställningar var just fingertoppskänsla.
Varje produkt hade sin "egen" maskin och var den upptagen så blev det lite lek med knappar och rattar för att få allt att stämma.
Många av våra produkter hade mycket snäva toleranser, vi talar hundradelar av millimetern, och bara lite för hög temperatur på plasten kunde göra att produkten krympte mer eller mindre än beräknat.
De vanliga plasterna som används i engångsartiklar och simplare produkter var billiga medan en konstruktionsplast som exempelvis polyester var betydligt dyrare.
Vi och våra kunder hade så speciella krav att vi lät specialtillverka/blanda en PVC-plast på Tarkett i Ronneby som var duktiga på PVC.
Denna plast användes i detaljer till mjölkmaskiner för Alfa-Laval.
Jag blev boss för hela produktionen 1976 om jag har rätt för mig. Detta innebar så klart ett ansvar för planering både av personal och flöde i fabriken liksom kontroll av våra detaljer.
Det blev mycket av mätklockor, skjutmått och mikrometrar.
På grund av hög personalomsättning bland skiftarbetarna fick jag ofta hoppa in som formuppsättare och maskinställare vilket jag inte hade något emot.
Underhållet var också mitt ansvar och jag måste tillstå att det var lite häftigt att riva ner en maskin i sina beståndsdelar och byta hydraulpumpar, ventiler och annat i en stor formspruta.
Märkligt nog tror jag mig ännu idag känna igen varenda plastsort, jag kan fortfarande titta på en plastpryl för att se efter insprutningsmärken och ser ofta slarv från tillverkaren eller för den delen snygga lösningar.
Ett av de bästa sätten att identifiera en plast är att sätta fyr på ett spån och använda luktsinnet och se på röken och färgen på röken.
Så skulle då en världkris komma.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oljekrisen_1979
Oljepriserna sköt i höjden med samma hastighet som en rymdraket.
Det vi idag kallar marknaden fick i vanlig ordning högt blodtryck och blev lösa i magen.
I backspegeln sett helt i onödan.
Våra kunder fick hicka av skrämsel och började se sig om efter egna produktionsmöjligheter.
Plastpriserna steg och tillgången var mycket osäker.
Själv drabbades jag av bensinbrist.
Jag var mycket beroende av bilen på grund av oregelbundna arbetstider.
Man ansökte om ransoneringskort hos Länsstyrelsen och detta tog sin tid.
Nu hade jag tack och lov en kompis som hade bensinmack och det var inga problem att fuska.
Först blev jag nekad extratilldelning men överklagade.
Det var många turer och ingen ordning men när krisen tog slut hade jag ransoneringskort för 1200 lite bensin.
Då var det värre med fabriken. Vi hade förlorat 40% av våra kunder. Plastpriserna var mångdubbelt högre och en del plaster var det brist på.
Bistra tider och början till slutet på epoken.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar