Jag besökte Arbetsförmedlingen och här tyckte man då att mitt liv saknade mål, mening och inriktning. Mening höll jag väl inte riktigt med om men något uttalat mål med arbetslivet hade jag inte.
Vi kom då överens om att jag skulle genomgå en "arbetspsykologisk utredning som belyser sökandes anlagsmässiga förutsättningar för eventuella studier".
Under två dagar skulle jag genomgå en rad tester och utredas av några psykologer.
Det här blev några riktigt kul dagar fast det blev inte två, det blev tre.
Vi var åtta deltagare om jag minns rätt och en del skulle ske i samarbete med andra och det mesta enskilt.
Det var matematik, skrivövningar och intervjuer från morgon till kväll.
Det var praktiska övningar som att sätta samman och plocka isär olika prylar.
Det var mer matematik och ännu mer skrivövningar.
Till och med sådant hokuspokus som grafologi blev jag "utsatt" för.
"Vi får en del märkliga resultat i dina tester", "vi skulle vilja att du kommer i morgon också".
Det var inte mycket att välja på så det fick bli en dag till.
Vi var två som fick samma besked.
Nya tester, en del riktigt svåra. Nya övningar och en del misslyckades jag med.
På eftermiddagen sattes jag på nytt inför bossen för hela detta evenemang.
"Vi har fått ett resultat av dina tester som förbryllar och förvånar oss".
"Du har testresultat som vi sällan hittar, och vi har under dagen gjort det extra svårt för dig men resultaten är entydiga".
Jag blev lite förbryllad och smått orolig och undrade så klart vad mitt bekymmer var.
"Du har väl inget bekymmer med detta, men vi har aldrig sett dina testresultat, och resultaten är entydiga"
"Du har en IQ på 140-145 och det är unikt"
Jag sitter med protokollet framför mig, det är daterat 801022.
"Hans testresultat ligger långt över vad man kan förvänta sig, och en del ingår inte i våra testvariabler. De flesta anlagsfaktorer ligger betydligt över genomsnittet och är inte mätbara med våra metoder".
Jag fick rådet att sätta mig på skolbänken igen vid 35-års ålder.
Nu må du tycka att jag publicerar en massa skryt och så kan det vara.
Men jag kan så här många år efter händelsen inte annat än känna mig ganska nöjd med dessa dagar. När jag tar fram testprotokollet och utlåtandet 2012 så känns det inte som det var jag eller som det har någon relevans idag.
Nu blev det inga studier i den här svängen för ödet eller tillfälligheter spelade in igen.
Jag hade en god vän som stod för en butik som sålde hemelektronik och skivor.
TV-apparater, skivspelare, bandspelare och allt annat i den vägen.
Den här killen hade fått ett erbjudande från en större radiohandlare i Blekinge att starta en butik som delägare och nu ville han komma loss lite snabbt.
Det bästa sättet att lösa hans problem var att hitta någon som kunde hoppa in med kort stubin.
Denna någon blev jag.
Så var jag då anställd av Gylling Hem-Elektronik AB med ansvar för Nya Nova Foto och HiFi i Karlskrona AB den 19:e november 1980.
Anställd på lite konstiga vilkor minst sagt.
Gylling hade köpt butiken som konkursbo eftersom de var största fordringsägaren.
Syftet var att ta hem förlusten efter konkursen och sedan lägga ner.
Vårt avtal gick ut på att både jag och Gylling kunde gå skilda vägar med en månads varsel
Gylling var generalagent för Sony och några stora tyska märken på TV sidan och ville inte driva detaljhandel.
En duktig säljare lämnade samtidigt som min kompis så mitt första uppdrag blev att anställa två nya säljare.
Det blev en tjej och en kille och båda på halvtid, båda betydligt yngre än mig.
Efter som jag var ny stod försäljarna på kö för att övertyga mig om att deras produkter skulle vara kvar i sortimentet.
Grammofonbolagen var rätt kul att ha att göra med, priserna gick att pressa och bonusarna blev nästan oanständiga.
Eftersom jag var ny i gamet så ställde jag ibland rätt korkade krav men fick oftast som jag ville.
Jag skall avslöja lite fiffel.
På den här tiden var det skatt på bandkassetter så kassetter kom in i landet i TV-kartonger som TV-apparater. Sony var stora på band och oskattade kassetter kom in i tonvis.
Vi kunde då sälja band till så låga priser att vi i stort var ensamma om kassettförsäljning i Karlskrona.
Gyllings alla produkter som varit på olika mässor eller stått i deras egna montrar på kontoren i Bromma och Malmö hamnade hos oss som något som kallades lager-2 och hade noll värde i deras bokföring.
Två gånger per år hade vi REA och sålde ut prylar till ofattbara priser och detta gjorde att vi slog ur botten på marknaden i flera månader.
Helsida i lokaltidningen, 50 meter kö utanför butiken innan öppningsdags och extrapersonal skapade dagskassor som låg på stormarknadsnivå.
Det här var en sanslöst rolig tid och i kommande inlägg skall jag berätta om skivbolagsparty i Stockholm, artistmöten i butiken (Freestyle, Gyllene Tider, Merit Hemmingson).
Du skall också få veta hur jag gjorde mig till ovän med Thorn och en kvinna som gått från firad artist till djupt religiös sångerska på eget skivbolag.
Min tid som DJ, alltså skivspelande underhållare tänker jag också beröra.
Och till sist kommer slutet på en slitsam men kul del av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar