En häftig tid

Med ett modernare språkbruk måste jag absolut kalla det här för en häftig tid, du skall få några skott från höften.
Vi bodde granne med Thorn, det företag som hyr ut hemelektronik och numera mest är oseriös bank.
Deras annonser retade mig eftersom deras matematik gick ut på att det var lönsammare att hyra än att köpa på avbetalning.
Det var osant.
Jag satte mig ner och räknade på alla deras produkter och kostnaden för hyra jämfört med avbetalning under samma tid.
Detta publicerade jag på annonsplats på en halvsida i lokaltidningen och skyltade upp i alla fönster med alla räkneexempel stort upplagda.
Det tog hus i hel...... Ja du vet vilken plats jag avser.
Platschefen kom inrusande med en ansiktsfärg som antydde förestående hjärtinfarkt.
Efter att han gapat och skrikit en stund frågade jag om jag fick bjuda på en kopp kaffe och då steg ansiktsfärgen ytterligare.
Jag fick veta att Thorn skulle stämma oss och mig, att vi ljög om deras priser och att detta skulle stå mig dyrt.

Det stod mig inte ett dugg dyrt, jag fick en liten bonus från Gylling och att stämma mig går inte, jag var rätt välstämd redan när jag föddes.
Vår TV-försäljning ökade markant de närmaste veckorna men konsumenter är lättlurade så det fanns tydligt nog många som fortsatte att hyra för dyra pengar och vi återgick till det mer normala.

En förmiddag var jag ensam i butiken och in kommer en stilig kvinna i höga stövlar med skyhöga klackar. Hon går bort till skivavdelningen och bläddrar runt lite och sedan kommer hon bort till mig och frågar
"Har du inget med Merit Hemmingson".
Mitt svar blev "har du inte det själv Merit".
Det var Merit Hemmingson och för er lite yngre kan jag förtälja att Merit var stor vid den här tiden. Hennes Hammondorgel och hennes "sång" till det var lite stilbildande.

En annan dag kom det in en stor (fet) man i butiken och snodde runt som ett skållat troll.
Vi undrade lite över hans beteende men han försvann snart ut igen.
5 minuter senare kom han in igen och nu i sällskap med en yngre "pojk".
Den unga pojken var Per Gessle och han visade sig vara riktigt trevlig om än musik och listnörd.
Han frågade mycket om vår skivförsäljning och vårt upplägg med "veckans LP".
Som tack för pratstunden fick jag ett ex av deras LP Moderna Tider signerad.

Veckans LP kräver kanske sin förklaring.
Min filosofi var att skall du sälja skivor så måste du ta från marknaden.
Att sänka priserna rakt av ger ingen effekt, du måste sänka priserna på de skivor som ligger på topplistan för få merförsäljning.
Alltså, ligger Madonna etta på listorna så säljer du hennes platta billigt för att få in kunderna.
Då köper kunden lite annat också eftersom kunden redan finns i butiken.
Det hela handlar om volymer.

Vi sålde på detta sätt kopiöst med skivor och plågade skivbolagen med lägre priser och bonusar. Köp 100 LP och få 10 köpet, köp 200 hundra och få 30 på köpet.

En grupp som hade stora framgångar 1981 var Freestyle med sin låt Fantasi.
Gruppen skulle framträda på Statt i Karlskrona och vi blev erbjudna en skivsignering i butiken.
Jag tackade ja och det skulle jag nog inte gjort.
Vi annonserade om skivsignering eftersom skivbolaget betalade annonsen och när jag kom till butiken fick jag nära nog slå mig fram till bakdörren för att komma in.
Det stod hundratals fjortisar i kö.
Polisen var på plats och försökte få ordning på kön utan större framgång.
När gruppen kom fick jag en smärre chock.
Klockan var 10 på förmiddagen och en gruppmedlem var hög som ett hus och gick i princip inte att kommunicera med. De övriga var stressade på gränsen till hispiga.
På något sätt ordnade vi kön vid dörren och fick genomfört signeringen utan större olyckor.
Det var några som svimmade och några som var otervliga men sånt fick man tydligen stå ut med.

Det här får bli två avsnitt men låt mig avsluta med en höjdare.
Vi sålde som du förstår riktigt mycket skivor.
Det hände mer än en gång att jag beställde skivor som tagit slut och krävde leverans via flyg.
Skivbolagen skickade via flyg och vi hämtade i Kallinge timmarna efter.

Och nu kommer höjdaren.
Men samtidigt sviker mig minnet lite.
Vi fick ett brev som var en inbjudan till en skivbolagsfest.
En grupp som hette Scafell Pike skulle släppa en singel "United States of Japan" och vi var inbjudna. Två personer med allt betalt.
Jag och den kvinnliga delen av personalen (vad trodde du)  flög till Stockholm och tog in på ett rätt sunkigt hotell.
Kvällen blev oförglömlig.
Vi placerades vid någon slags honnörsbord som befann sig en meter högre än andra bord och till bordet fick vi Boppers och någon okänd skönhet, vad hon nu hade för uppdrag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Boppers

Maten var om jag minns rätt hyfsad men det är inte bestående minnet.
Det fanns så mycket alkohol att vi kunde konserverat en Kaskelot.
Sångaren i Boppers la huvudet mot bordet efter 30 minuter och stirrade på mitt kvinnliga sällskap med oseende ögon. Var femte minut sträckte han ut ut tungan och försökte flörta men man kan inte flörta när man förlorat närvaron.
Massor med musik Scafell Pike tog upp oss på scenen efter sitt framträdande och presenterade oss som deras bästa säljare.

Vi lämnade festen innan den urartade helt för att söka oss till Göta Lejon och lite snöpligt var där stängt.
Vi vandrade genom Gamla Stan i sena natten eller tidiga morgonen och hade det mycket mysigt.
I nästa avsnitt skall du få veta min moraliska syn på denna kväll och också få resten av tiden på Nova.