Kronologin brister som vanligt.
Så småningom fanns det i "flottan" en Späckhuggare en Grinde en Skärgårdkryssare och en motorseglare som jag inte minns vad den hette.
http://grinde.dk/data_om_grinden.shtml
En mycket tidig vår skulle det bli segling. Isarna hade precis gått upp och ett problem var att alla sjömärken hade förstörts av isen. Inte en hel prick i skärgården.
Svend tyckte att han och ett par till kunde segla Grinde och jag och några tillfälliga gäster kunde segla Späckhuggare.
OK, då gör vi så.
Soligt och vackert, ingen vind att tala om, kort sagt upplagt för lite mys och vackert sjöhav.
Vinden var sådan att Säckhuggaren var snabbare så snart låg Svend ett par hundra meter bakom.
Av och till passerade vi avbrutna pinnar som innan vintern varit sjömärken.
På ett ungefär visste vi var vi var men det skulle snart visa sig att jag hade noll koll.
Plötsligt smäller det kölen. Inte en gång utan många gånger.
Att försöka vända var meningslöst så det blev stress upp på däck och riva ner seglen.
Rodret gick att röra några ynka grader på vart håll så nu var det lite bekymmer.
Svend upptäckte belägenheten men kunde inte göra mycket. Grinden gick djupare så att försöka komma närmare var inte att tänka på.
Efter en del trassel fick vi över en lina och Svend kunde dra loss oss sakta och försiktigt.
Det blev att hänga i en tamp hem, inte så lite skämmig.
Dagen efter togs båten upp på land i handelshamnen och då fick vi se att kölen hade lossnat ca 3 cm i framkanten.
Roderaxeln var krökt i ca 30 grader. Jämmer och elände.
När båten ligger i sin vagga på land kommer dåvarande hamnkaptenen Ove och tittar på eländet, sen kommer han bort till mig och säger
"Nu kan du snart segla, du har ju gått i grundskolan".
Båtvarvet kom dagen efter och reparerade skadorna utan sura kommentarer.
Svend gav mig aldrig ett ont ord om detta, han var sådan helt enkelt.
En gång var det klubbtävling inomskärs och det blåste rätt rejält med ständiga vindskiften som det gärna blir inomskärs.
Ständiga slag (kursändringar) för att ta till vara på vinden.
Jag lyckas trassla till skotet i vinschen och får inte loss snöret.
Framför oss en liten kobbe som helst skall undvikas. Att segla upp på en kobbe i 7 knop ställer till oönskade problem.
Jag frågar "Skall jag kapa skotet?".
"Nej försök få upp trasslet och kapa när jag säger till".
Kniven satt väldigt löst när jag äntligen får upp knuten och vi vänder på en femöring.
Den gången fick jag lite välförtjänt skäll.
En resa som sitter som etsad i minnet är havskappseglingen "Bornholm Runt" 1976.
Bornholm Runt går från Simrishamn på eftermiddagen, norr, öster och syd om Bornholm för att sluta i Simrishamn vid middagstid dagen efter.
Seglingen började i lite lagom vind, sisådär en 7-8 meter.
Det blev en pilsner och en macka med åtföljande kaffekopp och all fem ombord var på strålande humör.
På nordöstra sidan av Borholm ökade vinden till 10, 11 meter och det började gå fort på riktigt.
Väl runt hörnet ökade vinden igen och sjön började bli lite kort och grov.
När vi rundar sydöstra spetsen på Bornholm blåser det rejält. Vi kunde inte gissa hur mycket men det var dags att byta försegel.
Eftersom jag var "fördäcksdisponent" blev det att kravla fram på fördäck.
Med våtdräkt underst, regnställ och stor jacka. Flytväst och dubbel säkerhetssele av egen tillverkning tog jag mig fram på fördäck och bytte Genua mot fock.
Jag erkänner efter alla dessa år att jag var rädd.
Båda händerna behövdes för segelskifte, jag måste lita på säkerhetselen.
Vinden ökar undan för undan och snart har vi styv kuling enligt uppskattning.
Alla vi fem gastar sitter på läsidan med benen utanför skutan för att motverka vinden och öka farten någon ynka del av en knop.
Vi har nu en motvind och en motsjö som gör att vågorna slår över oss hela tiden.
En stor våg fyller hela sittbrunnen mad vatten och då säger gasten Åke.
"Jag har alltid önskat mig en båt med swimmingpool, en sån här skall jag ha".
Senare på natten blev det att reva både storsegel och fock. Alltså fram på fördäck igen.
Den natten förstod jag vad känsla för segelsättning betyder för seglingen.
Framåt morgonen lägger sig vinden och med kikarens hjälp kan vi se vad som händer runt oss.
Vi upptäcker att många större båtar ligger sämre till och att vi måste ha seglat väl.
När vi passerar mållinjen smäller kanonskottet och vi förstår att vi vunnit på något sätt.
Vi har vunnit vår klass överlägset och gett många större båtar rejält med smisk.
Enligt SMHI var medelvinden 17 meter och byarna 21 meter.
I hamn med genomblöt besättning och blöt båt blev det att försöka vila och torka ur allt vatten.
På kvällen blev det prisutdelning och riktig mat på hotell Svea.
Svend i sin stiliga seglarstass och aktad och respekterad av alla.
När Svend tagit emot sin buckla kommer han ner och sätter sig, ställer bucklan framför mig och säger
"Tack för gott snideri, den är din".
En stoltare gast fanns inte på den festen.
När dansen började gick vi ner och knöt oss i en fortfarande fuktig båt, jag vet inte vem som var nöjdast.
Svend har nu seglat sin sin sista jordiska seglats.
Men jag vet att du nu sitter i din älskade Folkbåt med din kära hustru på evighetens hav.
En laber bris låter dig styra vart du vill, du slipper "pissebleke" och grund.
Om det blir mig förunnat att möta dig i någon hamn skall jag ha med mig några Hof, några rögade sillar från Allinge och en påse wienerbröd av den danska sorten.
Till kaffet skall vi ta en liten Johnny Walker av den svarta sorten och vi skall sitta och språka om alla våra stunder tillsammans, goda som onda.
Du kommer för alltid att vara i mitt hjärta Svend.
Du lever också i många andras minne.
http://www.borstahusens-ss.se/grindstart/GS1-2-2009.pdf
En bit ner på sidan.
1976 http://www.snipejp.org/snipe/Rulebook_2001-2004/8-9_past_commodores.pdf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar