På havet.

Jag började min resa i plastvärlden 1971 -08-03
1975- 01-01 blev jag förman och kort därefter fabrikchef.
Det hela tog slut 1978-06-17, dagen innan födelsedagsfirande.
Allt enligt betyget som ligger framför mig just nu.

Men utan betyget hade jag inte kunnat svara på när det hela inträffade för som sagt kronologi och jag bor inte på samma planet.
I det som nu följer kan jag inte ge något svar på vare sig början eller slut.
Ett enda datum har jag klart för mig 1976 om om detta återkommer jag längre ner.

En dag, jag tror det var veckan innan någon midsommar får jag frågan om jag kan hjälpa till och segla en båt från Helsingör till Karlskrona.
Och denna fråga får jag av min chef och ägaren till plastfabriken.
Men jag får också frågan från en legend inom seglingsvärlden.

En man som seglat en båt som kallas Snipe med MYCKET stora framgångar.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Snipe

Jag begrep inte just då vad frågan innebar eftersom mina kunskaper om segelbåtar inskränkte sig till "stora vita trasor och en massa snören på en balja".
Och vad jag skulle tillföra ombord kunde jag inte förstå, ännu mindre vidden av vad frågan skulle föra med sig.
Jag begrep inte heller att jag fått frågan av en man som visserligen var en mycket god vän och en av två som räknas som mina bästa chefer i hela arbetslivet (dött lopp mellan dessa två),
ännu mindre begrep jag att frågan ställdes av en auktoritet inom seglingen i hela världen.
Svend Rantil !

En midommarafton befann jag mig då i Helsingör för att hämta en segelbåt som kallades Späckhuggare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sp%C3%A4ckhuggare_(segelb%C3%A5t)

Eftersom jag inte begrep annat än att Svend och ägaren till varvet kände varandra väl och talade samma språk på alla sätt så höll jag mig i bakgrunden.

Några timmar senare satt jah i en segelbåt på ett spegelblankt Öresund utan en vindpust.
Jag fick i höjd med Falsterborev rådet att vila några timmar för att sedan vara vaken under natten.
När jag vaknade några timmar senare så hade vi "seglat" baklänges flera hundra meter.
Ingen vind och motströms.
För att göra en lång historia lite kortare så fick vi vind på sydsidan av Skåne och god vind i Bornholmsgattet.
Jag fick under resan mina först lärospån i seglingens förlovade värld.
Det var mast, köl, rigg, stag, vant, fock, stor, Genua och rena fikonspråket men tålmodigt förklarat med efterföljande förhör.
Jag började förstå att segling var en konst och en stor konst.

Måndagen efter hemkomsten hade jag träningsvärk i varenda muskel i kroppen på grund av dessa omedvetna pareringar av båtens rörelser men också en känsla av att ha varit med om något mycket spännande.
Men det skulle bli mycket mer spänande än så.

Jag fick frågan om jag ville följa med och segla mer och det tackade jag gärna ja till.
Och nu började det på allvar.

Jag och Svend seglade så småningom varje vecka, ibland en dag ibland tre och till och med fyra dagar eller kvällar per vecka.
Ofta ensamma men ibland med tillfälliga eller mer varaktiga gastar.
Vadå gastar?
Jo en båtbesättning har alltid en skeppare som oftast är rorsman (men inte alltid) och ägare till båten.
Till sin hjälp har han då gastar som sköter alla trasor och snören på skepparens befallning.
En duktig gast tar egna initiativ och drar i rätt snöre vid rätt tillfälle eller föreslår segelskifte när det blir aktuellt.
En gast sköter oftast också navigationen.
Skepparens ord är lag, man kan inte börja med demokrati om det kör ihop sig.

Under Svends handledning och stora tålamod lärde jag mig efterhand att styra och ställa med segel och skot (snören som sköter segel).
Jag lärde mig navigera både inomskärs och utomskärs.
Jag lärde mig namnen på varenda pryl ombord och kan än idag ett antal knopar som Svend tålmodigt lärde mig under kvällarna i hamn.

Vi ställde upp i små tävlingar på hemmaplan och började förstå vilken auktoritet Svend var hos seglarna.
En regelkunskap som nog saknade sitt motstycke och en erfarenhet som gick lång över de vi mötte.
Jag mötte människor som jag aldrig skulle ha mött annars.
En dag satt vi i båten vid Karlskrona segelsällskaps brygga och pysslade med ett eller annat,
då hörs en röst som säger "Hej Svend".
"Nämen e det du säger Svend" kom ner på en kaffekopp.
När kaffet är uppslaget så säger Svend "Vet du vem detta är?".
Nähä det visste jag inte.
Jo det är Lars Hall.
Va......den Lars Hall. Jojomensan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Hall_(femkampare)

En stunds trevligt prat blev det och jag hade träffat en stor idrottsman.

Nu börjar det här bli långt så forstsättning följer inom kort.