Bland ettor och nollor

Vi har nu kommit fram till september 1982.
Framför mig har jag ett intyg från Skolöverstyrelsen som handlar om genomgången introduktion i ADB nr. 111.00 68
Det var på det viset att kära gamla Arbetsförmedlingen tyckte att jag skulle satsa på en datautbildning och för enda gången i livet var jag överens med Af.
Vid den här tiden var den allmänna uppfattningen att alla skulle lära sig skriva egna program och därför skulle jag bli programmerare.

Inför denna uppgift skulle min lämplighet testas genom en kort kurs på en vecka.
Under 35 lektioner skulle jag få kunskap och utvärdering i
Datorns tekniska uppbyggnad.
Grafiska beskrivningstekniker.
Programmering.
Datorteknologi.
Plus lite annat krafs.

Jag blev antagen till en utbildning som var fastställd av skolöverstyrelsen, administerades av AMU Ronneby och den utbildningsansvariga var EP-data i Karlskrona (En del av Värmlandsdata).

Jag skulle nu få lära mig programspråket Cobol allmänt kallat skrivkramp, jo du läste rätt SKRIV-KRAMP.
Men innan vi kom till Cobol skulle vi lära oss det enklare språket Basic.
Basic är ett språk som har dödförklarats många gånger men fortfarande lever i vissa avseende.
Det blev att lära sig de eviga programbegreppen:
IF=om
ELSE= annars
THEN=då
INPUT=ta in
PRINT=skriv
GOTO=gå till
osv, osv i en strid ström
För att underlätta och begripa skaffade jag mig en egen dator, en VIC-20
http://sv.wikipedia.org/wiki/Commodore_VIC-20

som snart byttes till en VIC-64
http://sv.wikipedia.org/wiki/Commodore_64

Cobol arbetade i stordatormiljö vilket var något helt annat än VIC.
Man skrev ett program som sedan skulle kompileras (översättas) till maskinspråk och därefter arbetade datorn med det egentliga problemet.
Det var strukturerad programmering, sekvensfiler, syntax, JSP, direktaccess, poster och termer och f-n vet vad.

Skriv-kramp då?
Jo om jag ville få datorn att skriva ut det enkla ordet "datorn"
Först måste det då till ett program som talade om för datorn att jag ville skiva ordet, sedan om jag ville skriva det på en skrivare och i så fall vilken skrivare. Om det skulle skrivas ut på en bildskärm så var frågan vilken bilken bildskärm och var på denna bildskärm.
Sedan måste datorn få reda på på hur var och när det skulle kompileras.
Till slut skickas programmet till en dator som skulle reda ut alla dessa frågor för att skicka beslutet till en dator som gjorde jobbet.
3,4,5 hundra rader programmering för ett så enkelt uppdrag.
Cobol finns fortfarande hos banker och stora företag.

Jag hade fått lite kläm på vad som rörde sig i tiden och bad att de sista månaderna som skulle ägnas åt praktikfall få arbeta i persondatormiljö.
Nu fanns knappt PC vid den här tiden utan här i riket var det Facit med deras ABC-datorer som dominerade.
Efter mycket om och men fick jag sätta mig vid en ABC-800.
http://sv.wikipedia.org/wiki/ABC_800

Så här långt tränger sig vardagen på och det återstår en hel del så,
på återseende.