Jag börjar bli gammal, eller...

Efter mycket funderande och stor vånda har jag beslutat att ägna mig åt utvikning.
Jag tänker vika ut mig i hela min nakenhet och ynklighet.
Tro då inte för ett ögonblick att du kommer att få se mig naken rent fysiskt.
Eller kanske får du det vid närmare eftertanke.
Jag kommer här att skriva mina memoarer som jag minns det.
Jag kommer inte att ljuga men inte heller att skriva om den absoluta sanningen eftersom den inte finns.

Jag vill försöka ge dig en bild av mitt liv som så här långt varit 66 år av fantastiska upplevelser, ett rikare liv än de flesta haft enligt min mening.
Sorger, lycka, motgång och framgång kommer jag att skriva om.
Du kommer att få läsa om min barndoms fragmentariska minnen, mitt första intåg i arbetslivet.
Mitt liv som fotograf och mina mer eller mindre framgångsrika skolor och utbildningar.
Min släkt kommet att hängas ut och beskrivas.
Mina fruntimmersaffärer (nåja) kommer att att skrivas om.
Mina relationer kommer att få sin genomgång.

Givetvis kommer jag att skriva om mina anställningar och här kommer en del arbetsgivare att få skämmas, och kanske jag också.
Det här kommer att ta tid, att rota i minnen är ett trauma. Det ger anledning att tänka, tänka och minnas. Sortera och begripa, söka och förmedla.

Begär inte att jag skriver sanningsenligt, bara efter bästa förstånd och minne.
Trampade tår kommer det att finns gott om.

Här har du mitt liv!